Vägen hit
2012-11-15 / 19:15:46 / Allmänt / 2010
Hade Inte den här bloggen än men när jag såg alla storbloggare så gjorde jag en. Jag skrev om typ ingenting
ja va vi hade gjort i skolan sen när jag skulle rida på ridskolan o såklart vad de va för mat i skolan. Statsiken va på 0. Men på nått sätt va jag lixom stolt över den jag hade lixom mina tankar o mina känslor de va ju lixom ingen som läste den så. Sen började de en ny tjej i min klass jag hade börjat tvåan. Hon va så onorlunda på någon sätt. Hon va nån slags statstjej, Ja va väll mer bonde av mig XD. Men ändå jag va sjuuukt nyfiken på vem de va. men va extremt rädd för att prata med henne första dagen hon va o hälsa på. andra dagen när första lektionen var slut stormade alla på henne alla ville bli ^^bästis^^ med henne. Sen när alla stog o tog på sig skorna sneglade jag lite extra på henne sen gick jag fram till henne o frågade ska vi leka på rasten??? Hon svarade lågt Okej
sen gick vi hand i hand ut som om vi kännt varandra i evigheter så glada va vi. Vi såg säkert as töntiga ut men då kände jag att alla tittade jätte förvånade på oss, ingen vågade gå fram lixom. NÄr jag kom hem den dagen så skrek jag! haha mammma kom farande o frågade vad fasen gör du?? Jag började rabbla upp allt som hänt, hon fatta nog knappt men tillslut förstod hon att de var något som jag inte skulle släppa. Vi va varje dag jag o **********.
2011
Har du någonsin haft något som du är så rädd att förlora. De som händer i alla vänskaper blir det bråk. Jag var tillsammans men en kille då. Men hon var mitt allt! vi hade vårat första bråk. Jag hade aldrig varit så ledssen förut. Jag kunde inte förlora hennne! hon satt o grät i ena delen av huset o jag i den andra. Han med stort H satt o trösta mig men hon! hon hade ingen! jag grät, grät ,grät ,grät o bara grät! de var tyst jag satt där med han
och tänkte på henne! Huvudet snurrade o jag viste inte vad jag skulle göra...... Hon.. tänk om jag förlorat henne. Trode värkligen de. Allt löste sig till slut men kan smågråta även idag när jag tänker tillbaks. Senare blev det inte jag och HAN. Efter de viste jag att jag gjort mistag men du fans där! Och det har du alltid gjort. Jag började tänka på bloggandet men nej efter det här nej det fick vänta. Det närmade sig december o hon blev konstigare o konstigare kunde inte sova på nätterna trodde jag skulle förlora henne. sista natten listade jag ut det jag viste det. Nu grät jag istället men lät henne inte veta att jag viste. Två dagar senare fick alla veta av henne hon satt i ett annat rum o grät. Läraren berättade att hon skulle flytta tillbaka. Jag tänkte de var väll de jag trodde. Jag vände mig o lät tankarna snurra kände en tår rinna nerför min kind. Tittade ut o såg mig ensam på skolgården.
torkade tåren o vände mig ville springa där ifrån men de gjorde jag inte jag var inte jag önskade att jag inte kände henne så bar att jag kunde läsa henne. Jag viste att det skulle hända. Resten av den dagen kommer jag inte ihåg förän jag kom hem, sprang upp på mitt rum o grät allt var borta han var det o nu skulle hon! Var krossad.
Det närmade sig jul o jag var med henne varje dag. Tillslut var de skolavslutning o fick chansen att säga hejdå på 14 dagar. Vi hade så jäkla kul!
Men till slut fick jag låta henne gå jag gick upp på mitt rum o grät. Nu var hon borta....
2012
Kände mig starkare efter de jag gått igenom. La ut en annons i tidningen om att jag sökte att vara skötare. Gjorde de helt själv! Fick många svar o fastnade direkt för sigge o bamse! saknade inte han med stort H lika mycke längre. Jag började rida in sigge och han blev bättre o bättre men han är kompilicerad man måste känna honom mycke innan man kan rida honom riktigt. En dag när jag och lina skulle hämta in de från hagen kom Birgitta förbi. viste inte överhuvud taget vem de va. Lina berättade lite hur hon o jag träffats sen presenterade jag mig. Hon ville att jag skulle prova rida hennes B ponny som de nästan inte var någon som red. Tackade ivrigt ja o när jag träffade gassel var de kärlek från första ögonblicket men sen när jag började rida henne så va hon inte den lättaste men hon anpassade mig som ryttare efter en stund. Sen under tiden har hon bara blivit svårare o svårare efter mig som ryttare som lär mig mer o mer. Ett blev bråk mellan mina föräldrar o Lina. Det blev jag som fick ta smällen för de var ja som stog imellan. Jag var ledssen i flera månader men en idag är jag arg över de hände.
Madkullen började inte bli någon utmaning längre det blev lättare o lättare. Jag fick mina ridkompisar utanför ridskolan. GÅr sista terminen nu sen börjar det mer kompliserat
IDag
Har två gåånger kvar på madkullen o sen börjar jag på ett annat ställe där jag kan få utveckla min hoppning o allt annat mycke mer. Börjar klättra uppåt igen men varit där nere i hålet länge nu.
EN SPECIEL PERSON SKA EN GÅNG TILL
MIG ATT LIVET ÄR SOM EN STEGE
MAN SIKTAR MOT SKORSTENEN
O KLÄTTAR UPPÅT IBLAND RAMLAR NER
SEN ÄR MAN DÄR NERETILLS MAN FÅNGAT
KRAFT NOG TILL ATT FÖSÖKA IGEN MEN MAN
SKA ALDRIG GE UPP FÖR DÅ KANKSE MAN INTE
KOMMER TILL SKORSTENEN DÄR
MÅLET FINNS
/Malou
Anna S
vet du vad det där "v" tecknet betyder om du sträcker ut tungan mellan de? xD
Svar:
Malou
Retard Riders- Martina
Härlig story! :)
Svar:
Malou
design av: joannalicious
